när bitarna faller på plats

Det har ibland hänt att en känsla smyger sig på mig. En känsla som får mig att tänka och skrämmas inför tanken att jag inom en snar framtid skall vara färdig sjuksköterska, jag? Denna känslan känner många av mina klasskamrater, och det är väl inte så konstigt egentligen då det är ett yrke som kräver ett stort och krävande ansvar över andra människors liv.

 

Idag smög sig en helt ny känsla på, en känsla som fick mig att öppna mina ögon och faktiskt inse hur mycket vi har lärt oss, hur mycket vi redan kan och jag kände mig väldigt snabbt lite lugnare innanför bröstet. Jag tror det beror på den kursen vi läser just nu, akutmedicin. I denna kurs har vi fått applicera våra tidigare kunskaper i anatomi och sjukdomar på de kritiska tillstånden, rubbningar i vår vätskebalans och hur man arbetar med trauma. Så denna kurs har med andra ord fått mig att inse hur mycket vi egentligen kan och den har definitivt fått mig att inse varför jag har valt detta yrke.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Älskar Dig! Jag är så stolt över dig. Pussar i massor. Ps. Har köpt täcken till et idag så vi slipper lura mormor igen. Ha Ha!!

2012-05-25 @ 20:44:54
Postat av: Frida

Tack älskade mamma!

2012-05-25 @ 20:49:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0